Vi heter Cc och Patrik och bor strax norr om Stockholm. Våren 2016 fick vi hem en liten vit katt som vi döpte till Calypso. Då hon jamade så gulligt, mest hela tiden, så fick hon smeknamnet Mjausson. Vi fick ha henne hos oss i mindre än 1,5 år, historien om henne kommer alltid finnas med oss och påminna oss om varför vi vill föda upp friska, trevliga och rastypiska katter.

Där och då, innan vi hade läst på och lärt oss mer så var det ju en raskatt vi hade köpt, trodde vi. Precis som så många andra hade vi skaffat en huskatt i god tro, en underbar och fluffig vit vän som såklart betydde lika mycket för oss oavsett om hon hade haft en stamtavla eller ej. När hon var ca 8 månader så fick hon hälsoproblem, först något litet, sen mer och fler. Under denna period så hade vi sett henne gå från att vara den mest sociala och gosiga av katter till en skygg katt som skrek av smärta vid beröring. Hon hade bland annat något som heter felin hyperestesi.

Vi kände oss vilsna, vi hade ingen uppfödare som hade något intresse eller ville ta ansvar för att kolla föräldrar, kullsyskon eller släktingar. Chansen är stor att detta var något hon hade ärvt av dessa och att det är flera av hennes släktingar och deras framtida avkommor som troligen lider/kommer behöva lida i onödan.

Vi lär oss nya saker för varje dag och historien om henne har gjort att vi hamnat där vi är idag. Med två stycken underbara birmor och med långsiktiga planer på att kunna hjälpa andra att få hem deras framtida pälsklingar.

 

Vi är diplomerade SVERAK-uppfödare och Patrik har gått PawPeds G1 utbildning, vi är även med i Birmavänner samt innehar tillstånd för uppfödning av katter enligt § 16 i djurskyddslagen.