Småttingarna växer så det knakar, de börjar få mer röstresurser också. Nu kan de verkligen skrika efter mamma när de är missnöjda med servicen. Grön är skrikigast av alla, han bör vägas sist, för både Eirin och Idun blir så nervösa av allt skrikande att det är svårt att göra något alls.

På eftermiddagen passade jag på att plocka ut alla och titta lite på dem och fota och filma så gott det gick och skicka till Cc som saknar bebisarna, för ovanlighetens skull så var de lugna och tysta så jag hann få klappa lite på dem och njuta av stunden innan vi blev avbrutna.