Idun har verkligen gått in helhjärtat för att vara mamma. Full koll på ungarna och har lärt sig skillnaden på pip som i ”jag är hungrig” ”jag är rädd” ”Eirin slickar på mig” och bara generella pipen när de ligger och kryper över varandra i bolådan.

Lite beroende på vad det är för pip som hon hör så tar hon sig tillbaka till bebisarna olika fort. Ibland kan hon äta klart sin egen mat och gå tillbaka lugnt, men om vi tagit ut ungarna för vägning eller för att byta filten i lådan, då tycker ungarna det är jätteläskigt och då kommer Idun flygande till undsättning. Vid vägning måste man hålla borta Idun från vågen, hon tycker nämligen att det är dags att flytta tillbaka ungen till lådan redan innan den ligger på vågen. Så hon står gärna med en tass på vågen och försöker plocka tillbaka sin bebis så fort man släpper den.

Eirin har blivit jättebusig sista veckorna, när Idun var dräktig så gick det bra, de kunde ju halvbusa och leka lite, men nu när Idun har bebisar så vill hon gärna ta det lugnt, och vill inte busa alls. Inte ens när hon gått från dem och kollar sin omgivning. Eirins frustration är enorm, och det är inte samma sak att leka med leksaker eller människor, hon vill bestämt leka med sin kattkompis också. Frustrationen tar hon ut genom att leka med människokroppsdelar som hämnd (det går att se på henne att hon gör det som protest). Idun har gjort det glasklart att henne bråkar man inte med.

Vi längtar till Eirin kan börja leka lite med bebisarna, hon har nog inte förstått att de fem bebisarna kommer driva henne till vansinne när de väl kommit igång med sina vildare lekar.