I morse när vi vaknade så var det tomt i bolådan, panik! Det är ju vår första kull, så första flytten av ungarna var lite läskig. Vi insåg rätt snabbt att dörren till klädkammaren stod på glänt, favoritplats att leka och klättra runt på hyllor och byråer för båda våra katter. Troligen har Eirin hittat en bra plats där inne att gömma sina pälsklingar. Efter lite försiktigt letande hittar vi en hög med ungar i en byrålåda på glänt.

Där skulle man kunna tro att det är klart, bara att flytta tillbaka ungarna till bolådan, high five, det här gick lätt!

Men ack så fel vi hade, Eirin hade ju flyttat dem av en anledning. Hon ville gömma dem för alla kattungeätande rovdjur som stryker runt i lägenheten och skulle älska en kattunge till frukost. Vi fick helt enkelt bädda till den andra bolådan lite kvickt med nya rena filtar som inte luktar rovdjursfrukost och lägga dit ungarna och hoppas att den skulle få godkänt.

Instängda i sovrummet, med Idun utkastad i vardagsrummet, så var det bara att hoppas och vänta på att Eirin skulle bestämma sig, nya lådan var lite läskig, så med en unge i munnen gick hon runt och letade efter en bättre plats att gömma 4 små bebisar på. Hon försökte klösa upp dörren till klädkammaren, försöka kan man alltid. Efter flera varv i sovrummet, så verkade faktiskt den nya lådan som det bästa alternativet.

Med alla ungar i bolådan så kunde vi slappna av igen, klockan var bara runt 6 på morgonen, vi somnade om.

Senare på dagen så ligger ungarna fortfarande kvar i lådan, Eirin är jätteduktig mamma som ligger och matar dem mest hela tiden. Ibland tar hon en tur runt i lägenheten, men springer tillbaka så fort det piper i lådan, dvs så länge hon inte äter sin blötmat, då får ungarna pipa så mycket de vill, man får tydligen inte störa mitt i blötmaten.

Ungar med liten kalaskula.